Ida Gabrielsson svarar, bland annat, på den kritiken jag lyfte fram i mitt tidigare inlägg på sin blogg. Det är ett stundtals roligt och stundtals klargörande svar. Jag har endast några kommentarer…

Jag påstod inte i mitt tidigare inlägg att Ida i sina texter försökte leverera en klassanalys. Däremot så måste användningen av klassbegrepp någonstans bottna i en sådan analys. Så även om man inte skriver en teoretisk text som i sig försöker redogöra för en klassanalys så kan sättet man använder klassbegreppet vittna om vilken klassanalys (eller brist på densamma) man utgår ifrån. Det var alltså detta jag beskrev som slarvigt i Idas texter.

Vidare får jag väl också tydliggöra att jag ingenstans påstod att Ida lyfte fram några speciella politiska projekt. Jag gjorde bara en hypotetiskt frågeställning kring vilka politiska projekt som kan artikuleras utifrån en sådan användning av klassbegreppet. Och min uppfattning är att man landar i identitetspolitik. Dock delar jag inte Idas fobiska inställning mot sådana politiska projekt. Även om jag också erkänner dess begränsningar.

Låt mig också säga att det finns mycket i Idas texter som är både hållbart och klokt. Mitt föregående inlägg var dock ett försök att reda ut kritiken som jag upplevde den. Många påstående vet jag dessutom inte vad jag skall göra med. Att "alla pluggar inte vidare", eller att vi inte skall exkludera folk till höger och vänster känns knappast som några utmanande påståenden. Och är det meningen att frågor som "ska vi inte ha några vårdbiträden eller byggarbetare när socialismen kommer" skall få oss att tänka till? Jag vet inte, men om Ida tycker att det finns ett behov av att uttrycka sig så är det väl bra att hon gör det.

Jag valde istället på att fokusera på det där begreppet som Ida ville se mer av, och som också tycktes vara just det som skapade förvirring och reaktioner bland de som läste inlägget. För mig så är klass den minsta gemensamma nämnaren för de yttre omständigheter som skapar förutsättningarna för våra liv. Inte en karta av individuella erfarenheter som du kan känna igen dig i och därigenom "identifiera" dig som den ena eller andra klassen. Och jag tycker inte att det är nog med "brasklappar" eller medvetna stilistiska val. Om effekten blir förvirring istället för klargörande så förespråkar jag hellre återhållsamhet i användingen av begreppet klass.

PS. Jag stör mig på att man ställer ut Monet på Moderna Museet i Stockholm. Fuck, hörde inte han hemma inom impressionismen. Kan bero på min ”klassbakgrund” eller på att jag är lite dum. DS.