Jag är trött på att välja böcker att läsa för det finns så många. Och boken Det stundande upproret hade jag absolut ingen vidare lust att läsa. Men jag längtade verkligen efter en läsegemenskap så jag tvingar mig själv att läsa den. Första cirkeln (som boken är uppdelad i) var kort och inte vidare inspirerade. Men diskussionerna på padden fick mig att ändå göra några anteckningar:

En utav de svåraste begreppsaparaterna för mig att bryta med är den om jaget (i bredare än psykoanalytisk mening). I vårt samhället är identiteten som en monolit, utan sprickor. Jag upplever dessutom både den borgerliga idén om den fria individen och dess kritiker som en del av samma identifikationsprocess som sakta hamrar fram denna stenformation.

Lisa Magnussons noter kring Första cirkeln sätter ofrivilligt fingret på just denna konflikt inom mig.

“Jaget måste ersättas med något, det begriper jag också, och jag kan absolut acceptera ett vi i dess ställe. Men för Den osynliga kommittén verkar inte detta vi vara en slarvig beteckning på en större gemenskap utan snarare ett pluraliserat, utvidgat jag.

[…]

Det är väl ändå isoleringen som är problemet med jaget? Det är åtminstone det jag tänker mig är den egentliga orsaken till att vi är så deprimerade nuförtiden.”

Men vad är då detta "Vi" om inte bara ett sätt att stapla flera "Jag" på varandra? Själva idén med ett stadigt "Vi" bygger då på att det finns en eller flera lika stadiga "Jag"-n. Pyramider byggs av monoliter, och inte av abstraktioner. Utifrån detta blir det "Vi" som enligt vissa skall befria "Jag"-et lika befriande som piskornas vinande slag i Konungarnas dal.

Samira Ariadad parafraserar vidare på padden frågor och svar kring "Jag"-et. 

“'vad är JAG då?' - en samablandning av älskare, dofter, platser, ljud, flöden etc”

Här verkar det alltså som att "Jag" är ett index av upplevelser och ageranden som någon typ av kropp rört sig inom. Det låter inte helt dumt. Men min sponana motreaktion blir att fråga mig varför detta index över huvud taget behövs.

För på samma sätt som de tidiga dialektikerna förklarade att vi aldrig kan kliva ned i samma flod två gånger kan vi inte heller möta samma "Jag" två gånger. Likt flodens vatten flyter dofter, älskare och besökta platser genom "Jag"-et som då också ständigt förändras/byts ut. Vad blir då meningen med att stoppa tid och rum för att – bara för ett tillfälle – producera ett "Jag" – som sedan är ogiltigt i nästkommande ögonblick.

Mitt sätt att göra mig kvitt med denna problematik blir den samma som med sexualiteten. För i pyramidernas Egypten fanns det inga homosexuella. Det fanns bara homosexuella gärningar. Dessa var gärningar av begär och inte identifikationsprocesser.

Och jag vill inte heller se mina gärningar som en identifikationsprocess eller mitt "Jag" som ett index över alla mina handlingar. Det subversiva handlandet är alltså inte att bygga pyramider eller pussla om de befintliga. Utan att låta dess byggstenar vittra sönder och rasera hela skiten, för jag vill vara alla färger på en gång!

Andra noter från första cirkeln:

Copyriot – Jaget.
Lisa Magnusson – Det stundande upproret – I Am What I Am
Guldfiske – Första cirkeln: Unga brudar i liberalismens öken
Alamut - Första cirkeln – the all singing, all dancing crap of the world